Face.

När gav du din fru en blomma sist?

Jag kommer aldrig ihåg vår bröllopsdag......Det är sant..Varje år står jag och ser blomman hon köpt och ställt på bordet. Varje år på just den dagen köper hon den blomman aldrig annars, och då vet jag att jag missade i år igen..Mina barn tittar på mig och säger: Men pappa, har du glömt det i år igen.? Varför är det så svårt att komma ihåg? Hon kommer ihåg alla viktiga dagar och tider, vilka dagar som alla fyller år,precis allt.
Jag har inget av det...inte något...Det fastnar helt enkelt inte, det går in i ett öra och ut genom det andra..Tomt!!

Vad är det för likhet mellan en.......?

Jo!! Båda är vad man kallar "en träskalle"!!!

Det är sex stycken utsnidade stubbar som skall bli pallar till en trädgårdsmöbel av timmer.!?

Vi får se hur långt jag kommer med denna idé...

Jag slutar inte drömma fast att jag har vaknat...?

I tankens värld går allt så lätt och fort!
Det är så enkelt när en idé "bubblar"upp i tanken, men verkligheten med värk och trötthet visar sig hela tiden vara något helt annat..
Mitt i alltihop finns också en vardag att få färdigt alla vanliga sysslor först, innan man börjar fånga "bubblor". Och så vill man vara i form och riktigt känna det där, NU!! "Jädrans i min lilla låda" ska det bli riktigt fint!! Men då vill jag säga till alla att: Dom flesta tankar som "bubblar" upp hamnar i en sådan här vedhög och dör innan jag hinner fånga in dom. Sedan finns det en ännu större hög som inte kan ses med ögat..

Men "fantasibubblor och drömmar"är ändå det som gör att jag orkar och håller på. (Som Nalle Puh säger: Även om honung är fantastiskt gott, så finns det en stund precis innan man smakar som är ännu godare..) Och det viktiga är inte att vänta på den rätta stunden, utan det gäller att kunna ta fram och fånga dom "bubblor" som ger den stunden av lycka när man mår och känner sig som sämst..Den bästa stunden är vad jag tänker, inte vad jag har eller hur jag ser ut.Och vill man göra något av alla drömmar och "bubblor"så måste man vara vaken..

Sommar, sol med många tankar och funderingar som "bubblar"omkring..

Jag går och trampar runt i vår trädgård och ser sådant som jag borde gjort,
men hela tiden skjuter åt sidan.. I år har vi av andra orsaker valt att stanna hemma hela
sommaren .Jag tror inte det är riktigt bra om jag skall vara ärlig!!
Det är inte bra att vara på samma ställe hela tiden, det blir inget riktigt lugn.
Nu ska vi inte klaga, vi har det bra , med stor tomt , nära till skog och mark. Det finns flera bad i närheten.
Men ändå det är nyttigt att komma bort ett tag för att värdesätta det man har..
Och få igång kreativiteten. Jag saknar och har tappat mitt aktivitetsbegär..denna sommar.
Det känns tungt....

Fast det kanske inte har varit så tungt ändå, när jag tänker efter..
 ( och det har jag gjort mycket och ofta denna sommar, tänkt alltså!!)
Det har varit en riktigt varm och solig sommar.
Det har också bidragit till en lägre kroppslig aktivitet.
Vem orkar hålla på när det är 30 grader varmt hela tiden..?
Nej då är det nog bättre att ta det lugnt vid bryggan varma dagar som Boel och Thova.

En lyra i stället för blommor!! I denna sommarvärme växer inget bra ändå.
Varför skall det vara blommor i en trädgård? Det behöver det inte vara?
Ett gammalt fint instrument, ger ljuv musik i sommarnatten..
Kan det ju få se ut som och tänka sig ändå..!

Motorsågsskulptur.

Hejsan!! Jag fick en fråga om att göra en björn av stubben från ett gammalt körsbärsträd. Jo det skulle väl gå bra om jag fick ta det när jag själv vill och i den takt som det går.Det var väl det minsta problemet, stubben var rutten i mitten och ett stort hål fanns mellan dom två grova grenar som var tänkt att bli björnens framben..Vad gör vi nu...? En ugglefamilj två vuxna och tre små..Vet inte riktigt vad det är för sort, men Moghultugglor blev det... "Ingmarius Albertus" på latin fick dom heta..

Motorsågsskulpturen "Moghultaugglor"

Infärgning med gasolbrännare

Första fågelskådaren !! Emmelie med sitt nya MC kort kom för att titta på vad pappa gör i Moghult..

Trevligt besök!!

Vi tackar Annelie och Wilfried Buddenbohm och deras vänner och bekanta från Tyskland som med sitt besök förgyllde vår dag här på Stenberga. Och vi blev jätteglada och överraskade av både vinet och den fantastiska sagoboken som Annelie skrivit.. Tack så jätte mycket allihop!!
Hjärtligt välkomna åter! Boel och Roger.

Danke schön unt Auf Wiedersehen