Wednesday, 29 January 2014

Men var kom ni ifrån? Är ni tillbaka här på min bloggsida..?

Ni ska ju vara i skogen nu. Inte vara kvar här.. Jag har redan skrivit om er här på bloggsidan, precis före ugglans ungar och ringmärkningen.Det gjorde jag i går, ni var ju med!!.Så här är det med ekorrar, dom dyker upp precis överallt utan minsta förvarning..

Kom här..!

Ni där under taket också..!

Nej nej, det hjälper inte att ni ser fina ut.. Nu är vi färdiga med er.
Två gånger på bloggsidan räcker. Ni förstår att dom som tittar in här,
har alla sett ekorrar förut.. Iväg med er nu...( Ni är värre än Piff och Puff)

The black rose!


Tuesday, 28 January 2014

Sommarminnen mitt i vinterkylan!


Det bodde små "troll" i vår uggleholk!! Kattugglan fick små "duntroll" till vår stora förtjusning!!
Vi har hört konstiga ljud från uggleholken. Och Thova (katten) hade uppträtt väldigt konstigt när hon närmade sig den stora asken och holken.. Det förstod vi när hon med nöd klarade sig undan flyganfallet av den vuxna ugglan som försvarade sina ungar. Jag har aldrig sett den katten komma så fort i skydd under släpkärran med en stor uggla jagande bara centimeter från ryggen med klorna uppspärrade!!

Det blev till att ringa våra goda vänner Inga och Hasse Ericsson för att berätta den goda nyheten att vi fått tillökning i familjen.. Hasse har licens att ringmärka och bokföra fåglar, för att få kunskap,se och följa våra flygande vänner och vart dom tar vägen, och vilka öden dom kan råka ut för..
Med bygghjälm, glasögon, regnrock och skyddshandskar möter man en attack från en ilsken kattuggla..
( Hon kom aldrig, utan det gick bra och efter märkning så var ungarna tillbaka i boet igen. )
Alla fingrar och alla tår , helt ok!!
Du blir godkänd och får en vacker liten ring
Fyra små sömniga troll väntar i pappkassen på sin tur.

Du ser så fin ut...! Det blir en ring till dig också.



Så ska vi mäta hur stor du är!!
Hasse mäter, Inga skriver...
Så här glad ( ja eller trött på allt) blir man av att få en ring runt foten.

Trött på vinterkylan? Längtar efter vårsolen och värmen nu, när alla minnen från somrar som varit dyker upp..



Hej! Titta här vad som fanns i vår trädgård.. Sådana här små filurer har jag fått hjälpa,fostra och ta hand om varje år! Väldigt trevliga och fina, men hopplösa att hålla ordning på..

Hur tänker ekorrar, när dom kan klättra runt och ramla ner 10 gånger på en dag. Dom springer omkring fullständigt planlöst inne i smedjan över vassa plåtar, river ner verktyg och material. Det måste vara ett av dom mest tankelösa djur som finns, men helt klart dom mest charmiga..!! Dom små kan komma i full fart jagandes varandra, in genom dörren över mina ben, upp på väggen och ut igen. Dom vuxna kom hit varje år, födde sina ungar här under taket till smedjan,sov hos dom varje natt och matade dom, och lät mig sköta dom små "ulltottarna". Sedan kom den dagen då honan tog dom en och en i munnen och bar ut dom till skogen.

Av någon konstig anledning samlade hon dom på baksidan av smedjan.Hämtade mig och lät oss vara tillsammans en sista stund, innan hon bar iväg dom bort över ängen och in i skogen..Sedan var dom borta!!

Nu sedan katten " Thova" flyttade in här och bestämde sig för att vi kan få bli uppassare åt henne, så har väl våra vänner från skogen tyckt att :  Ska den där "martovan" bo där, då tänker inte vi bo där med en sådan granne..

Det händer att någon "ulltott"dyker upp och hälsar på.. Jag har gjort ett eget litet matbord åt ekorren, där katten inte kommer åt. Ibland undrar jag om det kan vara någon av alla dom som jag tagit upp och burit i händerna  när dom trillat ner bland skrot och brännässlor..Dom kommer aldrig så nära att man kan klia dom under hakan längre..
Mamma sitter så stilla och tittar på medans alla ungar säger adjö
och tackar mig för tiden vi haft tillsammans..


En och en , eller alla på en gång. Tack tack.!!
"Ja du lilla vän, trilla nu inte ner i skroten igen"
Du vet att nu är du stor och ska klara dig själv..


Jaha, då önskar jag er all lycka nu i fortsättningen.
( Det lär ni behöva i livets skola)




Hej då lille vän.
Hej då , ni också. Lova att ni är rädda om er nu och hjälper varandra..

Tuesday, 21 January 2014

Släktled, förändringar och inbrottsskydd.

Ja, det är så... Min far var smed och jag blev smed, hus byter ägare och inbrotten ökar..

Nu är min far tyvärr inte kvar i livet längre, som ni förstår. Han gjorde en gång ett väldigt fint räcke med glasinfattningar i ett hus. 
Nu är det en ny ägare till huset som ville renovera hallen, och behålla räcket, för att "spinna vidare" på smidet, men ändå behålla stilen.. Det fanns en rätt tråkig spaljé i natur furu och ett fönster i sparkvänlig höjd..Ett inbrottsskydd behövdes också. ( Det är tydligen något vi får lära oss att leva med tyvärr) galler, plattjärn och hänglås är ju inte så snyggt i en trappa..Inbrotten ökar och hur skyddar man sig..? 

Så här blev resultatet ...
Räcket målades i en svart färg som Calles färg i Gislaved hjälpte mig att ta fram,
allt för den rätta järnfärgen igen.
Spaljén målades vit och väggarna går i olivgrönt.

Sedan sågade jag bort lite i spaljén och satte dit en ram i trä, som jag gjort som ett gotiskt fönster ,
med eget smide och samma glas som farsan en gång använde.
( Hade sådan tur att jag hittade dom som blivit över, dom måste ha legat gömda i 40 år )

Lite trädetaljer .Inte för mycket."Less is more"

Så fick det bli ett järn rakt över för att förhindra att tjuvar kryper in  genom fönstret.